Pyssel och bokcirkel

Helgen har präglats av pyssel. Åkte till Öjebyn på lördagen och pysslade tillsammans med Lotta. Vi höll såklart social distans men det var så galet roligt att få ses och pyssla tillsammans. Det var alldeles för länge sen vi sågs och gjorde något ihop. Denna gång blev det papperspyssel och flera påbörjade alster som nu på olika sätt ska dekoreras med scrapbookpapper och dylikt. Denna junk journal är på intet sätt klar så mer bilder kommer senare, men jag har i alla fall kommit en bra bit på väg.

På söndagen fortsatte pysslandet och på kvällen hade vi feministisk bokcirkelträff online. Så himla roligt när man kan ses på det sättet när man inte kan ses IRL. 

Soppmässigt tragglar jag på. Har haft ett par dagar denna vecka då jag ätit "sämre". Ena dagen var sonens födelsedag då jag medvetet valde att äta samma middag och fika som familjen. Den andra så råkade hungern krocka med ett kakpaket som försvann rätt ner i magen med tillhörande ångest. Jag försöker dock att inte lägga allt för stor vikt vid det då det ändå är så sjukt sällan under soppdieten som jag på riktigt har trillat ner i hetsätandet av onyttigheter. Upp på spåret igen bara. Någon tid för själva operationen har jag ännu inte fått så det är bara att traggla vidare.

/Cici

Hunger

Dag två i pulversoppsträsket kan bäst beskrivas som hunger. 2,5 dl pulversoppa 5 gånger/dag är inte mycket att hänga i julgranen. Utöver det får jag dricka vatten. That's it! Så jag är hungrig. Hungrig och rastlös. I ett försök att tänka på annat ser jag serier. Det funkar sådär. Konstigt nog har jag inget sug på att misslyckas med detta (inte än i alla fall) så jag skulle nästan kunna  påstå att det går bra det här, trots att jag är hungrig.

Genom att tjurskalligt ta mig igenom detta så slipper jag också effektivt samtalsterapeutens läxa; att fundera över vad som inte är bra som gör att jag överäter. Jag behöver inte fundera på vilka känslor jag känner och vilka behov jag har. Jag slipper helt enkelt svara på frågan vad överätandet handlar om egentligen eftersom jag håller mig till dieten.

Det är nog det som gör att det trots allt går bra. För att jag är mer rädd att komma underfund med att jag är olycklig för då måste jag göra något åt det. Då är det lättare med pulversoppor. De kräver inte att jag vänder mig inåt och svarar ärligt på frågor som borde sett dagens ljus för länge sedan. Just nu är det för ångestfyllt, så jag biter ihop, fegar ur och håller mig till pulversopporna.

/Cici