Hunger

Dag två i pulversoppsträsket kan bäst beskrivas som hunger. 2,5 dl pulversoppa 5 gånger/dag är inte mycket att hänga i julgranen. Utöver det får jag dricka vatten. That's it! Så jag är hungrig. Hungrig och rastlös. I ett försök att tänka på annat ser jag serier. Det funkar sådär. Konstigt nog har jag inget sug på att misslyckas med detta (inte än i alla fall) så jag skulle nästan kunna  påstå att det går bra det här, trots att jag är hungrig.

Genom att tjurskalligt ta mig igenom detta så slipper jag också effektivt samtalsterapeutens läxa; att fundera över vad som inte är bra som gör att jag överäter. Jag behöver inte fundera på vilka känslor jag känner och vilka behov jag har. Jag slipper helt enkelt svara på frågan vad överätandet handlar om egentligen eftersom jag håller mig till dieten.

Det är nog det som gör att det trots allt går bra. För att jag är mer rädd att komma underfund med att jag är olycklig för då måste jag göra något åt det. Då är det lättare med pulversoppor. De kräver inte att jag vänder mig inåt och svarar ärligt på frågor som borde sett dagens ljus för länge sedan. Just nu är det för ångestfyllt, så jag biter ihop, fegar ur och håller mig till pulversopporna.

/Cici