mars 27, 2020

Pulversoppornas förlovade land

Vet inte om någon fortfarande råkar hänga här? Jag gör det ju uppenbarligen inte! Men min förhoppning är att det ska bli ändring på det. Främst för att jag ånyo har ett behov av att skriva "dagbok" om livet och sånt som hör därtill.

Jag började en resa förra våren. En livsomställning. Tanken var/är att börja ta hand om mig själv bättre. Minska stress, äta vettigare och röra på mig mer. Det går sådär, kan man väl säga. Vissa dagar går det ok, andra dagar är katastrof men det har sakta (extremt sakta) gått lite grann åt rätt håll. 

Försöker hålla fokus på målet att må bättre men det har också visat sig att alla former av viktnedgång triggar mig att äta onyttigt och gå upp igen. Detta är en av anledningarna att jag nu också går i terapi, för att komma tillrätta med alla mina "konstiga" tankar och en av anledningarna till att jag vill börja blogga igen. 

För att krångla till det ytterligare så har ett bråck krånglat och jag står i kö för operation. Läkaren har ordinerat lågkaloridiet fram till operationen och idag är första dagen i pulversoppornas helvete. Men på något konstigt sätt har det också, åtminstone idag, bidragit till att jag lyckats avstå från allt vad kakor heter.

Jag är inte glad åt pulversoppor. De smakar alla likadant. Det oroar mig också att pulversopporna ska innebära att jag misslyckas totalt med resten. Min bantningshistorik är lysande vad gäller viktuppgång och jag brukar lägga på mig allt jag gått ner + 10 kilo till när jag återfaller i gamla beteenden vilket är största anledningen till att jag slutat banta helt och hållet - Det fungerar helt enkelt inte. Vilket ju är helt logiskt om man tänker efter.

/Cici

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar