Kvällsfika

Utöver mina pulversoppor får jag äta en frukt/dag. Behöver jag säga att jag väljer med omsorg?

/Cici

Punchrullar

Det står en stor låda punchrullar i lunchrummet och hånar mig! Den står precis bredvid vattenkokaren så jag känner lukten av dem varje gång jag tar en kopp te eller vatten till mina pulversoppor. De luktar vansinnigt gott! Som om inte det vore nog ställdes en lika stor låda med chokladbollar fram lagom till eftermiddagsfikat. Det är inte utan att jag känner mig en smula bittrare än vanligt. 

/Cici

Känslor och behov

Har funderat mycket och kommit fram till att jag har svårt att koppla mina behov till mina känslor. har liksom tappat bort min egen röst någonstans efter vägen. Därför har jag idag gjort en lista i min Bullet Journal för att hjälpa mig själv på traven. 

Jag har också överlevt dag tre i soppträsket :)

/Cici

Hunger

Dag två i pulversoppsträsket kan bäst beskrivas som hunger. 2,5 dl pulversoppa 5 gånger/dag är inte mycket att hänga i julgranen. Utöver det får jag dricka vatten. That's it! Så jag är hungrig. Hungrig och rastlös. I ett försök att tänka på annat ser jag serier. Det funkar sådär. Konstigt nog har jag inget sug på att misslyckas med detta (inte än i alla fall) så jag skulle nästan kunna  påstå att det går bra det här, trots att jag är hungrig.

Genom att tjurskalligt ta mig igenom detta så slipper jag också effektivt samtalsterapeutens läxa; att fundera över vad som inte är bra som gör att jag överäter. Jag behöver inte fundera på vilka känslor jag känner och vilka behov jag har. Jag slipper helt enkelt svara på frågan vad överätandet handlar om egentligen eftersom jag håller mig till dieten.

Det är nog det som gör att det trots allt går bra. För att jag är mer rädd att komma underfund med att jag är olycklig för då måste jag göra något åt det. Då är det lättare med pulversoppor. De kräver inte att jag vänder mig inåt och svarar ärligt på frågor som borde sett dagens ljus för länge sedan. Just nu är det för ångestfyllt, så jag biter ihop, fegar ur och håller mig till pulversopporna.

/Cici

Pulversoppornas förlovade land

Vet inte om någon fortfarande råkar hänga här? Jag gör det ju uppenbarligen inte! Men min förhoppning är att det ska bli ändring på det. Främst för att jag ånyo har ett behov av att skriva "dagbok" om livet och sånt som hör därtill.

Jag började en resa förra våren. En livsomställning. Tanken var/är att börja ta hand om mig själv bättre. Minska stress, äta vettigare och röra på mig mer. Det går sådär, kan man väl säga. Vissa dagar går det ok, andra dagar är katastrof men det har sakta (extremt sakta) gått lite grann åt rätt håll. 

Försöker hålla fokus på målet att må bättre men det har också visat sig att alla former av viktnedgång triggar mig att äta onyttigt och gå upp igen. Detta är en av anledningarna att jag nu också går i terapi, för att komma tillrätta med alla mina "konstiga" tankar och en av anledningarna till att jag vill börja blogga igen. 

För att krångla till det ytterligare så har ett bråck krånglat och jag står i kö för operation. Läkaren har ordinerat lågkaloridiet fram till operationen och idag är första dagen i pulversoppornas helvete. Men på något konstigt sätt har det också, åtminstone idag, bidragit till att jag lyckats avstå från allt vad kakor heter.

Jag är inte glad åt pulversoppor. De smakar alla likadant. Det oroar mig också att pulversopporna ska innebära att jag misslyckas totalt med resten. Min bantningshistorik är lysande vad gäller viktuppgång och jag brukar lägga på mig allt jag gått ner + 10 kilo till när jag återfaller i gamla beteenden vilket är största anledningen till att jag slutat banta helt och hållet - Det fungerar helt enkelt inte. Vilket ju är helt logiskt om man tänker efter.

/Cici