AKK

I går var jag på AKK-utbildning, Alternativ och Kompletterande Kommunikation. Det gladde mig att de flesta som var där kom från stadens olika förskolor även om jag som förälder skulle önskat att det varit fler andra föräldrar med på utbildningen för då skulle jag ha haft ett ännu större utbyte av den. Det var ändå en intressant dag och även om jag hört det mesta förut så kom jag ändå hem med lite nya tankar och funderingar kring sonens kommunikationsproblem. Nästa gång de håller kursen ska jag se om inte sonens lärare och fritidspedagog kan få gå den. En av de saker jag tar med mig som både mamma och elevhälsapersonal är att:

"även allvarliga beteendeproblem är en form av kommunikation".

Och detta tror jag är jätteviktigt att tänka på. Vad är det barnet/ungdomen egentligen försöker säga? Mycket bättre att leka lite detektiv än att bli arga, gå i taket och skälla en massa. Då har vi misslyckats med vår egen kommunikation.

I övrigt har ytterligare en förkylning drabbat oss. Den här gången är det alla barnen som snörvlar, hostar och kraxar och knappt har några röster kvar. Det verkar även som att mamman är på väg att trilla dit, lagom till helgens planerade Umeå-resa för att besöka Rikstäckets årsmöte. Kurerar mig för fullt med te och honung i desperata försök att hålla sjukdomen stången, för till Umeå SKA jag :D

//Cici