Idag har jag jobbat hela långa dagen. Vi hann knappt in genom dörren ikväll innan det var dags att natta pojkarna. Det var i alla fall så det kändes. Äldsta sonen hade stukat foten på fritids och ville bli buren i famnen. Insåg dock ganska omgående att bära honom uppför trappan inte var ett alternativ så inatt har jag sovkompis när maken jobbar :) När man dessutom har en barn som inte känner på samma sätt som vi andra så är det oerhört svårt att avgöra hur ont han faktiskt har i foten. Men, den är i alla fall varken blå eller svullen så det bådar ju gott.
Åter till jobbet. Upplystes idag om att ungdomar är lata. De tar inget ansvar för sin inlärning och saknar motivation. Och hur ska då läraren kunna göra sitt jobb? Jag tänker att det är så himla enkelt att skylla på att barn och ungdomar är lata och omotiverade för då slipper ju vi vuxna i skolan ta ansvaret för deras inlärning. Då slipper vi lösa problem och genomföra kognitiva anpassningar, det är ju ändå inte vårat ansvar huruvida de lär sig något. Vi behöver inte heller ta reda på varför de misslyckas i skolan, det är ju helt uppenbart för att de inte är intresserade av att lära sig.
Jag älskar lärare! De har ett alldeles fantastiskt driv och de flesta är helt fenomenala på att hitta kreativa lösningar för att hjälpa sina elever trots det omöjliga uppdraget att individanpassa undervisningen till varenda unge. Men så ibland, som idag, möter jag någon som till synes inte förstått sitt uppdrag. Och hur får vi ungarna att kämpa om vi vuxna liksom gett upp redan innan startsignalen gått? Nej, jag tror inte alls att barn är lata, jag tror att vi måste bli bättre på att lära barn och ungdomar strategier för att klara av att ta ansvar och saknar de motivation är det vårt jobb att se till att fånga deras intresse för undervisningen och ställa krav på ett sådant sätt att de säger "JA" till det vi har att erbjuda.
//Cici
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar